Om Anno 1872

DörrvredGamla ursprungliga detaljer som serveringsgångar, kakelugnar, verandor, takmålningar, orginalfönster etc, utgör fastigheternas värdefullaste tidsmarkörer och kulturhistoriska komponenter.  De är också trivselfaktorer som är svåra att finna i moderniserade hus från åren mellan 1870-1920. Målsättningen är att fastigheterna ska bebos och underhållas utan att husens karaktär ändras. Därtill är det önskvärt att de också bebos av dem som finner dessa kvaliteter trivsamma och viktiga samt är beredda att vårda dessa, så att de bibehålls.

Det ligger en stor utmaning i att bevisa att det går att kombinera kultur- och byggnadshistoriskt konserveringsarbete av äldre fastigheter med det moderna samhällets krav, byggnormer etc. Målsättningen är att underhåll genomförs och bedrivs med ett förhållningssätt där man bevarar och behåller äldre byggnadskonstruktioner och tillämpar gamla hantverksmetoder och tidsenliga material. Utmaningen ligger också i att bevisa att de högre förvaltningskostnaderna med råge, ger annan utdelning, än den rent ekonomiska. En utdelning i form av yttre trivsel och inre tillfredställelse för de boende i fastigheterna. Desstom håller man gamla hantverkstraditioner vid liv, och bidrar till nya arbetstillfällen.

Fastigheter med sådana mervärden och boendekaraktär är inte tänkta att vara bebodda museer, utan levande beboeliga miljöer, dock med andra förväntningar än de man ställer på dagens moderna och likformiga boende.

Fastigheter som dessa är en del av sin stads historia som tillsammans med sin historik, väl avspeglar den tidsepok och den tidsanda de representerar. En kontinuitet som bör förvaltas med respekt för gångna och kommande generationer.